Historia är ett ämne som kan innehålla många berättelser. Vi beskriver hur människor haft det, hur krigen gick till, vad som hände, hur idéerna föddes samt vad uppfinningarna bidrog med. Historia är ett berättande ämne. De kvinnliga perspektiven är en liten del av detta. På samma vis som de manliga perspektiven. Alla delar samlas och samsas, som pusselbitar, och bidrar till att ge en så rättvisande bild av helheten som möjligt. De kvinnliga perspektiven bör alltså komma som en naturlig, väl integrerad del i alla dessa berättelser. Epok för epok.  Eleverna läser, jobbar, diskuterar. Jag berättar och frågar. Och sedan får eleverna berätta för mig. Detta blogginlägg kommer alltså att handla om dessa små saker som vi lärare kan lägga in i våra berättelser. Som vi inte alltid hittar i boken.  Detta blogginlägg blir en snabb, summerande genomgång av ”do’s and don’ts” för kvinnor genom den europeiska historien. Detta blir kanske basen till de små, små men avgörande kommentarerna du kan lägga till. Kommentarer som kan bli en viktig del i att göra kvinnor till egna subjekt. För att undvika att inlägget blir för långt kommer jag att gå igenom Forntiden till och Reformationen. Under Upplysningen kom så himla mycket att hända, så det får nästan bli ett eget inlägg framöver.

FORNTIDEN

När vi berör Forntiden pratar vi ofta om övergången från jägarsamhället till bondesamhället.  Vi berör även etableringen av flodkulturer och sedan övergången till Antiken. Do’s Vad är civilisation? Vad är högkultur? Under Forntidens begynnelse levde människor i stammar. De var nomader och jagade och samlade. Män och kvinnor åtnjöt samma förutsättningar, förutom att kvinnorna inte kunde röra sig fullt så långt från lägret, eftersom de tog hand om barnen. När människan hade övergått till att bli bofast arbetade kvinnan med de vanliga uppgifter som hörde jordbruket till. Den enas bidrag värderades lika bra som den andres. I Egypten var kvinnans ställning framstående. Hon kunde välja make och skilja sig. Lönerna var ganska lika för alla och  typiska kvinnojobb var högt värderade i samhället. I andra forntida samhällen kan man se tecken, inom religion och härskare, att det rådde matriarkat. Dont’s Men eftersom samhället blir allt mer civiliserat och högkulturer uppstår, så försämras kvinnans förutsättningar. Hon må jobba med samma saker som männen, men hon får inte äga. Hon får inte bestämma och blir, generellt, kraftigt underordnad mannen. Detta som en del i en ökad civilisation. En högkultur.

Kvinnor från Mykene porträtterade i palatset på Knosses. Den minoiska kulturen (som präglade Mykene) sägs vara fredlig och matriarkal. Bildkälla: Wikimedia Commons

Kvinnor från Mykene porträtterade i palatset på Knossos. Den minoiska kulturen (som präglade Mykene) sägs vara fredlig och matriarkal. Bildkälla: Wikimedia Commons

ANTIKEN

Många av oss som undervisar i historia pratar, när vi berör Antiken, om Grekland, Rom och Sparta. Centrala aspekter som vi berör är demokratins framväxt, slavsamhället och kejsartidens införande i och med Caesar. Vi pratar också ofta om folkvandringar och således om Västroms fall. I detta är det många av oss som berör livet för den ”vanliga” människan under Antiken. Do’s (för kvinnor som inte är slavar eller hetärer) Grekland: Mannen var ju nästan aldrig hemma. Detta innebär att kvinnan hade stor kontroll över hemmet. Hon var självständig och kunde styra arbetet på gården. Mannen var beroende av kvinnor som kunde sköta gården. En man klarade inte detta arbete själv, vilket dock kvinnorna gjorde. Sparta: Deltar i träning och i sportevenemang. Flickebarn får gå husmorsskola. Rom: Man tror att överklasskvinnorna i Rom fick utbilda sig och driva sina egna verksamheter. De var förvisso starkt knutna till hemmet, men fick ändå röra sig fritt. Här hade även kvinnan rätt att skilja sig om mannen behandlade henne illa. Mot Antikens slut hade även kvinnan i Rom rätt att ha egendom, förutsatt att hon hade fött fler än tre barn. Don’ts Grekland: Äger ingenting. Får inte röra sig fritt utan manligt sällskap. Delar inte i offentligheten eller fattar beslut i det politiska livet. Sparta: Deltar inte som militärer och får inte gå militärskola. Ingen i befolkningen har politiskt inflytande i Sparta, som inte är en demokrati. Rom: Hade inga juridiska och politiska rättigheter. Överlag kan tilläggas att kvinnan under Antiken levde i genomsnitt 30år. Hon giftes bort när hon var 14, till minst dubbelt så gamla män. Normen var att hon skulle föda jättemånga barn. Flickor var inte önskade så de sorterades ofta ut redan som spädbarn. Modern dog ofta i barnsäng.

MEDELTIDEN

Under Medeltiden pratar vi, i skolan, ofta om folkvandringar, pest och kyrkans roll. En annan viktig del är övergång från feodalism till en stark kung. Denna övergång innebar skiftet från en decentraliserad makt, innehavd av utspridda vasaller, till en centraliserad makt, innehavd av en enväldig kung eller kejsare. Under Renässansen kan vi se att makten har blivit centraliserad, så vad detta innebär för kvinnorna kan ni läsa under nästa rubrik. Do’s Lägreståndskvinnor: Arbetade med samma yrke som sin make. Vid hans död fick hon plats i hans skrå. Högreståndskvinnor: Kunde gå i kloster och utbilda sig inom t.ex. språk och kultur. Om hon gifte sig var hon knuten till huset och blev arbetsledare för tjänstefolk samt uppfostrade barnen. Trots att möjligheterna var små kan vi här börja se ekonomiskt självständiga kvinnor försörja sig som t.ex. författare. En av dessa är Christine de Pisan som är den första kvinnan som försörjer sig på sitt skrivande. De Pisan skrev bland annat boken ”Kvinnostaden” som är en av de första böckerna med feministiska förtecken. En annan spännande sak med medeltidskvinnan var att regelverket som ska komma att begränsa kvinnan inte var färdigförfattat. I bibeln stod att alla själar är lika värda. Detta innebär att om en kvinna får utbilda sig (och således lära sig latin) kan hon också få delta i intellektuella diskussioner (som oftast sker på latin). Eftersom börd var viktigare än kön kan man även se många centrala och framgångsrika kvinnor under medeltiden. Drottningar, godsägare, handelspersoner, politiker… Det som förenar alla dessa framgångsrika kvinnor är att de är rika och kommer från inflytelserika familjer. Inom den katolska kyrkan fanns även många kvinnliga förebilder. Helgonen, några som under reformationen skulle komma att betraktas som häxor. Don’ts  Gemensamt för allra flesta kvinnor var att de inte ansågs vara myndiga, och hade därför enbart vid ytterst sällsynta fall hand om sin egen ekonomi. De hade inte heller juridiska rättigheter.

Christine de Pisan presenterar sin bok för drottning Isabeau of Bavaria. Bildkälla: Wikimedia Commons

Christine de Pisan presenterar sin bok för drottning Isabeau of Bavaria. Bildkälla: Wikimedia Commons

RENÄSSANSEN

Renässansen. Denna tid av kulturell och vetenskaplig blomstring. Här brukar vi tala om just detta, kulturens och konstens frammarsch. Renässansmänniskan. Samt vetenskapens framväxt. Nu kunde man resonera kring astronomi, utan att bli lynchad av kyrkan. Religionen kom således att ta ett steg tillbaka, eller hängas bakom ett draperi, som Holbein illustrerar i målningen Ambassadörerna  Do’s För Renässansens överklassdam var livet inte fullt så begränsat som för andra kvinnor. I viss mån fick hon utbilda sig; om familjen bekostade en lärare som undervisade i hemmet. För adelsdamen var kultur viktigt och hon fick även möjlighet att delta i kulturlivet. Generellt sett kan man säga att kvinnan ägnade sig åt det arbete hennes man ägnade sig åt, samt att de spenderade dagarna, inte helt olikt, det sätt som medeltidskvinnan spenderade sina dagar. Under Renässansen har vi några italienska drottningar med makt. Liksom under Medeltiden är börd något mer viktigt än kön. Tittar vi inom konsten så är det framförallt Sofonisba Anguissola som idag anses vara den mest berömda kvinnliga konstnären från renässanstiden. Trots mycket begränsade möjligheter till utbildning och inga anatomistudier alls, så nådde hon stor framgång. En annan, för sin tid, mycket rebellisk och frigjord konstnärinna var Artemesia Gentilischi. Don’ts  Renässansen blev aldrig kvinnornas epok, trots att vi ett tag trodde att det varit det. Kvinnorna hade större friheter när kyrkan var stark och makten decentraliserad, än när makten centraliserades och kyrkan förlorade sin ställning. Vi ser fortfarande kvinnor utan ekonomiska och juridiska rättigheter. Kvinnor är starkt knutna till hemmet. Renässanskvinnan gick inte i skolan och kunde inte resa på egen hand. Grunden i den humanistiska utbildningen var retorik. Eftersom det ansågs att retorik inte behövdes i hemmet, där kvinnans plats var, hade den vanliga kvinnan inte tillgång till humanistisk utbildning.

Artemisia Gentileschi / Артемизия Джентилески (1593-1653) - Autoritratto come suonatrice di liuto / Автопортрет в образе лютнистки (1615-1617)

Artemisia Gentileschi, självporträtt där hon uppvisar renässansideal genom att spela luta. Bildkälla: Wikimedia Commons

REFORMATIONEN

När vi undervisar om Reformationen lyfter vi centrala aspekter kring övergången från katolicismen till protestantismen. Vi nämner ofta 30-åriga kriget och Luthers teser. Hur kvinnan påverkas av reformationen är ett intressant sätt att nyansera berättelsen kring den centrala, elitistiska kyrkan, som nu blir ”folklig”. På gott och ont. Do’s Även under Reformationen var kvinnan starkt knuten till hemmet. Luther menade att där hade hon sin plats. Gör detta kvinnan maktlös? Antagligen inte. Att ha ansvaret och makten över hemmet ger nog kvinnan inflytande över de beslut som påverkar familjen, även om hennes juridiska och ekonomiska rättigheter låter vänta på sig. En viktig jämställdhetsgrej i och med Reformationen, var att äktenskapet avsakramentaliserades och nu kvinnor således skilja sig. Även om ett fåtal kvinnor, i praktiken, kunde göra detta måste det ju i viss mån ha påverkat kvinnans roll i äktenskapet. Don’ts  En klar tillbakagång för kvinnor under Reformationen handlade om stängningen av klostren. Det som tidigare hade varit en möjlighet för kvinnor att undfly äktenskap, närma sig sin religion och dessutom få en skolning inom konst, kultur och språk, stängdes på de platser där protestantismen etablerades. Många av de som tidigare varit nunnor kom nu att anklagas för häxeri och förföljdes under

NÅJA

Jag tror jag har skrivit om och förkortat detta inlägg minst tjugo gånger. Jag drar iväg. Till en början trodde jag att jag på ett sammanfattat sätt skulle kunna skriva från Forntid till nutid. Men det går inte. Det finns så många historier att berätta. Så många bilder  att visa. Det kommer nog ett liknande inlägg om Upplysningen framöver. Epoken, då kvinnor insåg verkligen att de blev diskriminerade till den grad att kvinnorörelsen skulle komma att bli en stor folkrörelse. Jag kunde bara inte förmå mig att klämma in det på några rader i detta sammanfattande inlägg. Jag måste få breda ut mig mer. Kanske kommer även framöver ett inlägg om Antikens slavinnor, hetärer och kvinnliga gladiatorer. De kan knappast på ett sammanfattande vis klumpas ihop med resten. Men till dess får ni hålla till godo med ovanstående informationstäta inlägg.