Hej!

Det hörs för få positiva röster om skolan idag. Bilden av skolan och skolutveckling i media är ofta negativ och det talas om kris hit och kris dit. Ofta blir diskussionen polariserad genom inlägg som beskriver läraryrket som antingen fantastiskt eller hemskt. Nyanserna uteblir i diskussionen. Visst brottas skolan med utmaningar av olika slag – stress, mobbning, skolpolitiska utspel, brist på utbildade lärare, svårigheter att hinna med uppdraget generellt, utmaningen att ge alla nyanlända elever rätt stöd etc.

Det är bara det att vi inte kan fastna i problembeskrivningen. Om utgångspunkten är medvetenheten om att lärare kan göra skillnad och att vi själva anser att vi har ett viktigt uppdrag tror jag att det går att förändra mycket till det positiva. Då kan vi gemensamt föra fram våra förändringsförslag till politiker och beslutsfattare.

Jag vet också att det (fortfarande) finns många lärare som verkligen älskar sitt jobb! Jag är en av dem, även om jag vill stanna hemma och vila vissa dagar. Det är oerhört utvecklande att möta ungdomar! Att få ta del av deras tankar, känslor, kunskaper och åsikter i olika frågor.

Vad är det då som får mig att hålla motivationen uppe? Jag skulle nog säga att det förutom alla viktiga möten med elever är inspirationen jag får från lärare i det utvidgade kollegiet. Artiklar och inlägg på Twitter, Facebook, YouTube, Pinterest och Instagram ger nya infallsvinklar i komplexa frågor, visualiserar ”gamla” klokskaper i snygg layout och inbjuder till samarbete och kommunikation med andra intresserade som vill göra skillnad. Att sedan få möta dessa lärare IRL runt om i Sverige på konferenser och liknande är oerhört utvecklande. För någon vecka sedan var jag t ex på Framtidens lärande i Stockholm och träffade inspiratörer som Anna Kaya, Jenny Edvarsson och Hülya Basaran.

Jag inspireras redan på morgonen när jag kickar igång min mobiltelefon. Häromdagen delade jag en länk till en kortfilm i Facebookgruppen Svensklärarna som uppskattades av många gruppmedlemmar! Filmen passar utmärkt för analys enligt den klassiska dramaturgiska modellen och mina elever gillade verkligen innehållet i lektionen. Det är helt enkelt fantastiskt med kraften i dela-kulturen!

När jag kommer till jobbet möts jag av ungdomar som är engagerade i sina iPads, skolans Kinnectspel eller bordtennis. Några kastar flaskor (flip bottle challenge) och andra sitter i klungor, sneglar på varandras snapchatstories och småpratar. Lärare hastar i korridorerna med skvimpande kaffekoppar.

Det här är vår gemensamma arbetsplats! Visst vore det nice om fastighetskontoret ville prioritera skollokaler och fräscha upp ytskikten men det viktigaste är stämningen och att relationerna fungerar! Det allra bästa med mitt jobb är att få delta i diskussioner eller läsa elevtexter som visar prov på vilka fantastiska förmågor eleverna besitter. De delar med sig av sina egna erfarenheter, de funderar över de stora livsfrågorna och följer med spänning/oro det som händer i vår omvärld. Säg den unge som inte har hört talas om Donald Trump?

Det är fantastiskt att de om några år ska prova sina vingar i denna föränderliga tid. Många av dem i yrken som ännu inte är uppfunna. Och vi lärare får vara en del av denna process! Get rekt alla ni som har valt andra yrken!