Rubriken till detta, något långa inlägg, hette tidigare vad kan jag hjälpa till med. Det handlar lite om den kompetens som finns på biblioteket. Det var däför det blev så långt. Jag tog mig själv som exempel då det är otrevligare att skriva om någon annan och tillslut blev det nästan som en ”ursprungshistoria” som man stöter på inom superhjältelitteraturen. Orkar man inte läsa hela så är fika min svaghet och min ärkefiende CSN-återbetalningsenhet. Jag kan inte heller skriva kortfattat. Ironin att ca 40% av min arbetstid på något sätt är relaterad till superhjältar fick mig att ändra rubrik och bild… texten är riktad till pedagoger och lärare och jag hoppas att någon i alla fall får ut lite mer information kring biblioteksarbete och vår utbildning.

På biblioteksutbildningen pratar man ofta om att skolbibliotekarien ska ha ett tvärvetenskapligt synsätt dvs. att eftersom skolbibliotekarien sitter som spindeln i nätet så har denne möjlighet att få en helhetssyn och kanske sammanföra lärare som jobbar med liknande projekt. Ni vet teman. Det finns en pedagogisk vinst i att eleverna ser någon sorts röd tråd och personligen så vill jag slå ett slag för att få in en pedagogisk resurs som inte sätter betyg i dessa sammanhang. Man ska inte underskatta någon vars uppdrag är bildande men som inte behöver eller ska sätta betyg. Är du lärare och läser detta så vet du hur stressade vissa elever är över betygen och hur obekväm vissa kan känna sig av strukturen i skolan, ska man nå dessa elever på något sätt så måste det finnas en roll som kan lyfta eleven utan risk för att man ska känna att man åker i backen vid betygsättningen.

Biblioteksutbildningen heter numera Biblioteks och informationskunskap. Terminologin som vi för oss med rör sig ofta kring uttryck som informationsfärdighet och att få dessa informationsfärdigheter att bli en integrerad del i undervisningen kan vara ett mål för skolbibliotekarien. I praktiken så kan det betyda att vi gärna vill hjälpa till med både den vetenskapligaprocessen och läroprocessen. Oavsett ämne så om det handlar om informationssökning eller källkritik så är vi på. Släng in att du vill arbete med digitala verktyg och du ger skolbibliotekarien a field day.

Skolbibliotekarien kan fungera som en kollega och kan vara en viktig resurs då man man ska hitta lite nytt undervisningsmaterial eller uppdatera sig kring nya trender (och media). Vi är också utbildade inom informationsområdet, har med hjälp av det regionala samarbetet en bra möjlighet till kompetensutveckling.

Det finns också en lite dold resurs också som det sällan talas om.

Bibliotikarier har ofta en liten superspecialitet och ett särskilt djup på vissa ämneskunskaper. Nu kommer jag att ta mig själv som exempel vilket kan kännas lite förmätet men ungefär såhär fungerar det:

När man går biblioteksutbildningen så tillgodoräknar man poäng i sin examen. Man kan läsa sina 180 poäng rakt av som i t.ex. Borås. Ofta läser man dock kurser som man tillgodoräknar och man bygger sedan på dessa med sin biblioteksexamen.

En del väljer att läsa litteraturhistoria, dessa hjältar och föredömen borde få en extra kram på ”krama en bibliotekariedagen” , men faktum är att du inte alls behöver läsa litteraturhistoria för att bli bibliotekarie. Teoretiskt sett behöver man inte ens vara intresserad av skönlitteratur. Tanken är att på ett bibliotek så ska det finnas en väldigt bred kompetens. Om jag nu tar mig själv som exempel så har jag läst litteraturhistoria och barnlitteraturhistoria lite vid sidan om.

Jag kan för det ta den där extra kramen vid tillfälle.

Grunden i min biblioteksexamen är en forskningsförberedande inriktning i religionsvetenskap, dvs. jag har i alla fall gjort ett självständigt utredande forskningsarbete på högskolenivå och på nått sätt kanske fått en insikt i både forskningsprocessen och har informationsfärdighet och kan källkritik på den nivån också.

Säg den meningen snabbt tio gånger.

I ämnet religionskunskap har jag motsvarande poäng som en gymnasielärare (120). Jag ca 60 poäng i historia utöver mina poäng i litteraturkunskap/religionsvetenskap (ok, det är lika bra att slänga in mina poäng i pedagogik också då jag ändå sitter och skriver något sorts cv). Jag har en vän som jobbar som bibliotekarie som har motsvarande poäng i geografi och en med liknade bakgrund fast i medicin.

Hursomhaver: Det kanske inte är helt ologiskt att jag sitter med lite extra intresse kring bokinköpen som gäller historia och religion, motsvarande sitter mina vänner med andra inriktningar med motsvarande ansvar. På ett stort bibliotek (där bibliotekschefen har varit lite taktisk) sitter man på en enorm kunskapsreserv som inte alltid utnyttjas. Tänk också på att en del i vårt jobb är att läsa redaktörsutlåtande kring nya böcker, till viss del hålla sig uppdaterad kring ny forskning osv…

Dom lärare jag möter i skolan är mina idoler. Vilka fantastiska människor som med engagemang och kunskap verkligen kämpar, trots ganska orättvisa arbetsförhållanden, för eleverna och lärandet. Jag vill inte på något sätt inkräkta på ert område eller på något sätt och jag har inte ens tillnärmelsevis er erfarenhet och kompetens på det pedagogiska området utan jag säger bara att:

Om man jobbar som lärare på högstadiet så har man ofta ett huvudämne (90 p ) samt 45 högskolepoäng i övriga ämnen. Det måste väl vara positivt att kunna ha en bibliotekarie som bollplank när det gäller just dina ämnen som har en motsvarande utbildning, som också jobbar med dem och kontinuerligt kompetensutvecklas? I mitt fall historia och religion.

Jag kan fortfarande hjälpa till med undervisningsmaterial i t.ex. Geografi. Jag kan gärna arbeta tillsammans med dig för att lära eleverna att ta fram, analyser och skapa egen information. Jag kan hjälpa dem att formulera sin vetenskapliga fråga men det går inte att komma ifrån de faktum att jag antagligen gör det extra bra inom ”mina egna ämnen”.

Jag tror mer på ett bibliotek som är öppet, den interna kritiken som jag kan se är att ämneskompetensen blir ganska personligt präglad på små bibliotek. Det är också ett tankesätt som snarare speglar universitetsbiblioteken. Det finns en stor brist på naturvetenskapliga ämnen och jag tycker personligen att litteraturvetenskapen ska stå i centrum. Detta trots att jag själv har ganska blygsamma poäng i min formella utbildning. På biblioteket ska berättelserna och litteraturen (här brett menat och över olika medier) stå i centrum men som tur är så har ni, oavsett var ni bor i landet, säkert minst en bibliotekarie med gedigen litteraturvetenskaplig grund. Litteraturen rör sig över alla skolämnen och läsningen är en av det viktigaste skolfrågorna. Kombinera litteraturen, ämneskompetensen, informations kompetensen med x antal kurser i bemötande och vårt demokratiska uppdrag så är det inte konstigt att många av oss vill vara mer delaktiga i skolarbetet?

Det är också en liten ledtråd till varför vi blir lite stötta när man tror att vi bara sitter och fikar och ”blippar” böcker.

När jag ändå är inne på mina tankar om det öppna biblioteket ska jag kanske inte sticka under stolen med att vi faktiskt gillar fika. Ett förslag till er lärare som läser detta är att utnyttja denna svaghet om man vill inbjuda till en dialog och scanna efter ämneskompetenser på just ditt bibliotek.

Jag ska göra ett försöka att hinna blogga lite här på pedagog västerbotten och det är inget jag gör på arbetstid, för att jag ska kunna klämma ur mig lite text så kommer det säkerligen att handla mycket om historia som jag är lite inne på just nu men det kan bli lite allt möjligt. Ni behöver inte vara blyga för att lämna en kommentar eller två.

Bibliotekskram / Tommy