Egentligen är det min serienördighet som fört in mig på bilderboksforskningen. Efter att ha upptäckt att väldigt lite skrivs om serier i pedagogiskt syfte så fick jag helt enkelt söka mig till Nikolajevas forskning om bilderboken men jag tänker mig att ni kanske läst mindre Nikolajeva och mer Vygotskij?

Kan det vara så att man inte pratar så mycket bilderböckerna och pedagogik på grund av efternamnen på forskarna? Är det en stämningsdödare i fikarummet eller är det bara som då man äter tacos, det är omöjligt att ta sig an uppgiften naturligt med bibehållen värdighet?

Såhär tänker jag mig en konversation i fikarummet hos förskollärarna:

Bengt: Lena, jag har funderat på hur människans formas av den kulturella och sociala kontexten dom befinner sig i.

Lena: Vet du, jag också. I fredags under tacosen skulle jag berätta om den här proximala utvecklingszonen vi fick lära oss om. Du vet han .. Vits Visko

Bengt: Jamen den där teorin om att man lär sig i samspelet med någon som är huvudet högre… Den proximala utvecklingszonen det är väl när barnet befinner sig i det tillståndet då det är redo för nästa potentiella steg i utvecklingen? Men vad hette karln? Om det var en karl?

Karln hette Lev Vygotskij och anledningen till att även bibliotekarier borde läsa honom är att han hade väldigt intressanta funderingar kring hur språket påverkar tänkandet, han funderade också mycket till kultur. Han menade till exempel att människan gör världen begriplig med hjälp av kulturella redskap. Dessa kallar han artefakter och det minns jag för att det låter som någon man skulle kunna hitta i en Indiana Jones film.

Samtidigt i fikarummet hos bibliotekarierna:

Maria: Men Berit nu har vi suttit i fikarummet i flera timmar och samtalsämnena tryter. Har du funderat något på den här forskaren som skrev så mycket om hur bilderböcker förmedlar normer och man behöver ha ett socialt och historiskt perspektiv då man använder dem?

Berit (tidigare döpte jag henne till Kalle men jag måste sträva efter någon sorts realism): Aha menar du Nikolajeva? Jag satte just och funderade på hur man skulle koppla detta till Vygotskijs teorier och dessutom kunna vidareutveckla det med digitala tekniker då det skulle kunna öppna möjligheter för nya sätt att meditera kunskap. Jag förutspår att du vill att jag ska skicka en taco. Vill du jag ska använda mitt enormt överlägsna intellekt och levitera den till dig eller har du, liksom jag, evolverat till den nivån att du intar din föda via osmos?

Ok, det kanske inte riktigt ser ut såhär. Berit vet nog inte så mycket om Vygotskijs men desto mer om Nikolajeva. Hon är också medveten om bibliotekets värdenormer när hon köper in litteratur. Hon är medvetna om representation, identitetsskapande och misstänker att det skulle vara aktuellt för skolans behov men hon är nog lite osäker på hur förskolan jobbar med hennes böcker.

Jag tror inte att det är teoretikernas efternamn som sätter käppar i hjulet. Inte heller så tror jag att det saknas medvetenhet hos förskollärare och det är inte en text som ska lyfta fram min yrkeskårs fantastiska specialkompetenser. Jag vill bara para ihop våra kompetenser. Vygotskij + Nikolajeva. Det blir i och för sig Vygotskiolajeva… det kanske inte blir bra om teorin om krångliga forskarnamn stämmer.

Det är bara att konstatera: Vi sitter i olika fikarum.

Jag ser ofta förskollärare hämta gallrade böcker som vi säljer för någon enkrona. Vet inte riktigt vad ni gör med dem? Ibland är dom gallrade av en anledning och då kan man bli lite orolig. Jag vet att ni lånar mycket nya böcker som jag köper in och jag hoppas att man kan använda dem på ett bra sätt, det är sällan jag får någon respons på det. Jag vet att ingen människa vill ha mer möten så mitt förslag med denna text är att bygga ett gigantisk fikarum där både pedagoger och bibliotekarier ryms.

Vi kan kalla det Vygotskiolajeva-rummet… Ok, namnet kanske vi ändå måste ha ett möte om först?