Det finns lite här och där, som läromedel, fortbildning, i sociala medier och inte minst i media! Så vad är det då? Jag tänkte i detta inlägg försöka att i korta drag beskriva några byggstenar som vi valde att ta fasta på när vi sjösatte ASL (att skriva sig till läsning) i vår klass.
ASL, ett arbetssätt som växer sig starkare och används i allt fler klassrum runt omkring i landet… och med just betoningen på arbetssätt! Det ser väldigt olika ut i klassrummen och det är verktygen som är den röda tråd som binder allt samman! Gemensamt är att det är skrivandet som tar eleverna in i läsandets värld och det görs med hjälp av digitala skrivverktyg.
För det är ju just så, att många barn skriver innan de läser. Det kanske inte alltid blir riktiga ord, men bokstäver fascinerar ofta redan i förskolan! Detta bör ju såklart nyttjas men just att forma bokstäver med penna är en finmotorisk övning, ofta tidskrävande och svår. Svårigheten kan till och med bli ett hinder i glädjen att få skapa egna texter och göra sig förstådd i skrift. Det är här de digitala verktygen tillsammans med talsyntes (i vårt fall claroread) kommer väl till pass! Eleven skapar sina texter och i och med talsyntesen får de samtidigt direkt bekräftelse och hör bokstavsljud tillsammans med den tangent de använder.
Förutom de digitala verktygen bygger arbetssättet till stor del på samarbete. I vår grupp har vi lagt stor vikt vid att arbeta i par. Dessa par bestämmer vi pedagoger och sedan har vi låtit dem arbeta längre perioder, ca 10 veckor, tillsammans. De planerar, skriver och redovisar sina arbeten tillsammans. Vi lägger fokus på gemensamt skapande där processen blir viktig samtidigt som förmågan att samarbeta får en tydlig utveckling.
Vår klass har använt oss av datorer i skrivandet men detta betyder inte att pennan inte använts! Tvärtom! Vi jobbade mycket med pennan men inte så mycket som ett skrivverktyg utan mer som ritverktyg och finmotorisk träning. Vi hade exempelvis rittips flera gånger i veckan där vi pedagoger visade och tränade på hur man kunde rita alla möjliga olika saker. Detta var också något som blev mycket uppskattat och utvecklade sedan rittipsen på sina egna sätt och en del elever delade också med sig till klassen av sina egna rittips. Resultatet blev fantastiska illustratörer!
Vi lade också ned mycket tid på att träna just finmotoriken, just som förberedelse för skrivandet med penna. Parallellt med vårt textarbete arbetade eleverna med skapandeuppgifter som på olika sätt övade finmotorik. Detta kunde vara allt från att trä armband, lägga pärlplattor, byggande till att göra mandalas och rangoliövningar. Detta upplevde vi blev en viktig fördjupning av våra teman samtidigt som eleverna blev mycket fingerfärdiga.
Som sagt, arbetssättet ser lika olika ut som det finns klassrum och det är bara att låta sin pedagogiska kreativa ådra blomstra…men jag kan inte säga att idéerna sprudlade varje dag och då är det fantastiskt med det utvidgade kollegiet! Alla kreativa pedagoger där ute som delar med sig på bloggar och sociala medier. Ett fantastiskt exempel på detta är Christer Friman och tangentdansen som jag och mina kollegor fick (och fortfarande får) mycket inspiration ifrån!
Så, detta var lite kort om hur vi tolkat ASL och resan fortsätter som sagt. Är man nyfiken på att läsa mer om Att skriva sig till läsning så är Erica Lövgrens böcker en konkret och lättilgänglig start. 🙂
/Marita
