Jag har alltid tagit med mina elever på utmanande filmer, ända sen mitt första bildlärarjobb i Örebro. När jag började på Medieprogrammet i Umeå, på Mimerskolan kunde jag verkligen få till både populära men också mycket svåra visningar i samband med Umeå Internationella Filmfestival. Jag brukade sitta i timmar och planera med Thom Palmen, väl medveten om att en del av hans favoriter kunde vara fullkomligt obegripliga för en sextonåring som på sin höjd sett Dirty dancing, och absolut inget annat än film på svenska eller engelska. De kunde få se någon rysk dokumentär från 1940-talet eller något expressionistiskt ungerskt. Å andra sidan fick de möjlighet att lyssna på kända regissörer och ta del av deras verk. Då brukade vi gå och se film hela veckan, nästan.
En gång efter att alla elever på medieprogrammet hade varit och sett Roy Anderssons Sånger från andra våningen kom en kille, Tom Heikka, hette han, fram till mig, spände upp sig litegrann och tittade bekymrat och uppfordrande på mig och frågade: -Varför vill du oss så ont?
Ja, man kan inte lyckas alla gånger men jag fortsätter ihärdigt söka efter möjligheter till filmupplevelser, på bio. Jag älskar att Folkets bio finns i Umeå och i Väven. Redan i våras när det pratades om Ruben Östlunds nya film så tänkte jag att jag ville att eleverna skulle få se den. Efter att själv ha sett den insåg jag att den passade som hand i handske till kursen Medier, samhälle och kommunikation som tvåorna läser. Treorna ville jag ha med bara för att jag tycker att det tillhör deras utbildning att ha sett den. Varför? Jo, för att den vunnit Guldpalmen i Cannes, för att den tar upp och diskuterar film och medias roll i samhället och dessutom konsten och konstens roll. Den problematiserar vikten av civilkurage, offer- och förövarrollen och rent allmänt hur det är att vara människa. Den tar upp klass,  makt, kollektiv skuld och den är snyggt gjord.  Ett par av tv-serievärldens mest kända skådespelare Elisabeth Moss (Madmen, Handmaids tail) och Dominic West ( The wire, The Affaire) har ledande roller. Det är också intressant att se hur filmens värld lockar tv-serieskådisar jämfört med att det tidigare mest varit tvärtom
Till sin hjälp och för att skapa lite förförståelse fick eleverna i läxa att lyssna på Ruben Östlunds Sommar i P1. Efter filmen såg flera stycken ut ungefär som i teckningen ovan. När vi sågs nästa gång fick de ett antal frågor att diskutera i grupper, trots att någon skrek: – Men Cicci, du måste förklara för oss!!!
De kom igång bra med diskussionen och hittade ganska bra svar själva men också nya frågor. Det här handlar också om att utveckla förmågan att förstå och tolka rörliga bilder, så här utgår jag från det utvidgade textbegreppet och så gör vi en analys av filmen som text.Efter diskussionen med treorna som bara fick se filmen som bonus utan kurskoppling så fick de göra en lite utvärdering, när jag gått ut, så att jag inte såg. Så här såg den ut.
Och ja, detta blev ett ”instamoment” såklart, de flesta kryssen trängdes i högerkanten
Eleverna kom på så bra svar själva, och de fick en riktig utmaning, en del av dem i alla fall och trots ett visst motstånd så känner jag mig nöjd, och såklart sugen på att hitta fler filmer. I höst vecka 47, är det dags för Umeå Europeiska Filmfestival och då kan vi gå och se Skolbio, kostnadsfritt dessutom. Och om det gör ont så hoppas jag att en efterföljande diskussion kan bota. Tom, jag kanske missade det den där gången.
By the way, så tecknade jag ju av Ruben när jag var i Göteborg för ett par år sedan:
OBS! Detta är en något bearbetad text som tidigare publicerats på MammaMedia Gå på bio – en utmaning