fore_adam

 

Som svenskalärare kanske man ibland förfasas över ungdomarnas läsvanor som nu tenderar att kretsa kring korta texter. Egentligen läser väl inte ungdomarna mindre utan bara andra saker: Sammanfattningar. Detta kopplar man gärna till digitaliseringen, med viss rätta bör också tilläggas. Dock kan det vara tokigt att förenkla, vi skyller så lätt på den nya tekniken. Farorna med kortläsningen ,som jag ser det, är att man missar nyanserna i språket, då språket blir förenklat hämmas man även i tanken. Grunden till detta ligger delvis i hur text läses på datorn men det är också en trend som jag tycker att man borde motarbeta. Vår statsminister har fått upprepad kritik över sitt språkbruk. http://www.svd.se/retoriker-forvanar-mig-att-han-anvander-ordet

Botemedlet mot både språkbruk och kortläsning är givetvis att jag i rollen som bibliotekarie ska komma med någon dammig bok med lite gamla hederliga svenska ord som någon sorts antivirus. Egentligen liknar det diskussionerna som fördes i min ungdom då morföräldrarna förfasades över att svenskan skulle komma att bli något sorts blandspråk med modeord som skateboard istället för rullbräda som säkerligen våra anrika förfäder använt mellan plundringstågen. Historienörd som jag är så vet jag att vårt modersmål överlevt en otrolig mängd tyska ord under medeltiden och senare även franska under början av 1800-talet. I Norsjö och Malå säger man ”shtain” om sten och mormor tyckte att jag skulle ”sitta rolig” (sitta still) vilket skvallrar om det levande språkets nyanser och evolution. Det är nog bara i vårt perspektiv som det är stagnerat och inte rör på sig.

Antiviruset behöver inte vara en dammig bok men gärna mig som bibliotekarie i rollen som förmedlare av berättelser och nyanser. Att både få tala och skriva med tid för utsmyckning och reflektion är få förunnat. Ledordet är tid.

När stadsministern utrycker sin avsmak med att ”det inte är Ok” reagerar ordsmeden Ranelid med ett inlägg på nätet. På facebook. Om riddare Ranelid av det svenska språket kan nyansera sig på facebook så är det nog inte mediet det är fel på. Ranelid tog sig dock tid att förundras över språkbruket.

Som bibliotekarie förvånas man över att man inte för över digitaliseringens påverkan på den litterära arenan. Vad är det jag skriver nu tillexempel. Kan det vara skönlitteratur? Är detta en skönlitterär möjlighet som med utgång i den digitala kommunikationen nyanserar språkbruket? Är det någon som tycker att jag skriver kortfattat nu?

På vårt lilla bibliotek i Hällnäs så är vi några som läst boken Före Adam av Jack London. Den är tryckt 1959 och den är intressant för att det är en bok som haft viss påverkan på det populära tv-spelet Assassins Creed. Ingångspunkten är alltså ett våldsamt tv-spel. Den litterära diskussionen har i viss mån skötts via steam och precis som med all litteratur var det inte alla som gillade den. Merparten dock. Vi pratar fortfarande om denna gemensamma läsupplevelse ibland. Vi pratar också om Assassins Creed. Två liknande upplevelser men olika media och från olika tidpunkter. Båda verken handlar om tid.

Det går alltså att komma med gamla dammiga böcker men vanligt norrländskt bondförnuft säger att ingångspunkten måste komma från ungdomarnas intresse.

På tal om teknik så skriver den kanadensiska poeten Christian Bök en dikt med en dna-sekvens hos en bakterie. Flera dikter skapas när protein produceras med frågan är inte om det är bakterien som skriver dikterna och inte poeten? Vars tusan ska jag ställa den boken i biblioteket? Som tur är så börjar både ”bakterie” och Bök med samma bokstav så det kanske inte kan bli så fel. Just nu har jag inte tid att tänka på det, därför blir det kanske så att bakterierna och papegojorna får ta över.