barnbocker

 

Litteraturdidaktiken lär oss att det är viktigt ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv att barnen tidigt får lära känna litteratur som gestaltar grundläggande livsfrågor. Detta är nästan något som varje bibliotekarie borde rama in, brodera eller tatuera in på något lämpligt ställe. Det finns inom litteraturdidaktiken ett språkutvecklande perspektiv där ett rikt urval och fri tillgång står i fokus. Det ska spegla vårt bestånd på biblioteket men bibliotekariens syn på litteraturen skiljer sig ibland från lärarnas. Ibland ska jag givetvis understryka, det är väldigt individuellt och för många lärare så blir det också någon sorts praktisk prioriteringsfråga. Men för att föra ett litet förenklat teoretiskt resonemang så verkar jag som bibliotekarie lägga större fokus på litteraturen som en källa till kunskap, samhälle och något som öppnar till debatt och ger möjlighet till personlig utveckling.

 

En del lärare som jag möter brukar ofta se skönlitteraturen som färdighetsriktande, något som hjälper eleven att slipa sina kunskaper om språket. En del har ambitionen att använda skönlitteraturen i ett litteraturhistoriskt perspektiv. Om man tittar på hur det uttrycks i läroplanen så är det inte så konstigt.

”I undervisningen ska eleverna möta samt få kunskaper om skönlitteratur från olika tider och skilda delar av världen. Undervisningen ska också bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om olika former av sakprosa. I mötet med olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden.” (Lgr 11, s.222)

Skönlitteraturens roll som identitetsskapande eller en del i elevernas personliga utveckling har inte samma fokus när man jobbar med skönlitteratur i skolan, ändå så finns det en tydlig koppling i läroplanen. Det är givetvis lite förmätet av mig (ett uttryck som jag får använda om mig själv allt oftare) att uttrycka mig på det här sättet. Dock så kan man se att andra också funderar i dessa banor, bland annat tycker jag mig utläsa detta i en rapport om litteraturens ställning som kom 2012:

http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2012/09/sou-201265/

Där uttrycker man sig på det här viset:

Lärarnas kunskaper om litteratur, och särskilt barn- och ungdoms-litteratur, samt litteraturdidaktiska metoder behöver stärkas. Vårt förslag är därför att framtida satsningar på förskole-, grund- och gymnasielärarnas kompetensutveckling inriktas på att vidare-utveckla lärarnas kunskaper på dessa områden.

Jag hoppas att några lärare läst ända hit. Det kan vara så att man inte känner igen sig, eller att just du inte känner dig träffad men någonstans finns det ett behov som inte blir riktigt uppfyllt. Detta behov kan fyllas av en skolbibliotekarie som förhoppningsvis både har utbildning, ett litteraturdidaktiskt perspektiv samt är uppdaterad på barn och ungdomslitteraturen. Kanske kan skolbibliotekarien kompetensutveckla just er arbetsgrupp? Kanske kan skolbibliotekarien ge sitt perspektiv på de sista raderna citerade i läroplanen här ovan?