Igår skrev jag ett inlägg om skönlitteratur i skolan och hur jag upplever att många lärare känner att det kan vara svårt att uppfylla de krav som finns i läroplanen. Jag ska förtydliga att detta egentligen inte är någon av lärarna som jag jobbar med just nu, inte heller handlar det om att man inte försöker. Men läraryrket som det ser ut nu ställer ibland orimliga krav på pedagogen och det uttrycks ibland en viss uppsluppenhet kring de beslut som tas politiskt och som sedan fastställs i styrdokumenten (formuleringsarenan) är väldigt svåra att genomföra på ”golvet”. Detta har att göra med en väldigt stor arbetsbelastning och är ingen kritik. Jag är heller ingen lärare utan som ni kanske ser på min profil: Bibliotekarie.

Dock har vi i detta fall något gemensamt. Ta problematiken och gångra den med ungefär hundra så kommer ni att få en insikt i kampen vi på biblioteket för. Inte på grund av arbetsbelastningen på samma sätt som hos lärare men kanske för att man dragit ned så mycket så att det man har arbetskraft och tid med är någon sorts allmän uppfattning om vad ett bibliotek är, vilket råkar vara en överbetald Ica kassör som hanterar böcker. Grundproblemet är att vår formuleringsarena är ca 100 gånger luddigare än skolans.

Vi vet tamme fn inte själva riktigt vad ett bibliotek är… eller så förväntas vi att veta alternativt hitta på själva:

Hur folkbibliotek ska definieras har lagstiftaren hittills inte uttalat

sig om. I utvärderingen av bibliotekslagen förutsätter utredaren att

det i Sverige, med den långa traditionen av folkbibliotek, finns

konsensus om vad som menas. Att definiera begreppet kan enligt

utredaren bli begränsande för dess utveckling

http://www.regeringen.se/rattsdokument/lagradsremiss/2013/03/ny-bibliotekslag/

Självaste bibliotekslagen är lite luddigt formulerad:

8 § Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar för att främja deras språkutveckling och stimulera till läsning, bland annat genom att erbjuda litteratur utifrån deras behov och förutsättningar

 

”Bland annat genom att erbjuda” gör lagen öppen för rätt så fri tolkning.

Jag inser att jag är lite paradoxal i mitt resonemang då jag hävdar att detta grundproblem inte är ett problem i sig om vi bara förtydligar våra mål i själva biblioteksplanen. Detta för att förtydliga för politikerna men också för att det blir svårare att skära i en konkret plan. Det gäller också att rikta sig mot kommuninvånarna så att man ska kunna ifrågasätta verksamheten utifrån biblioteksplanen. Nu kommer vi också in på något som pedagogerna och lärare kan dra nytta av nämligen möjligheten att titta igenom skolbiblioteksplanen, biblioteksplanen som folkbiblioteket har och kanske till och med den regionala? Möjligheter till samarbete inom våra områden är oändliga och jag är ganska säker på att ditt bibliotek skulle uppskatta er input.