När barnen i den tecknade barnserien ”Gumballs fantastiska äventyr” upptäcker att juicen innehåller äkta apelsin och inte siffror så uppdagas det att mamman i familjen av misstag fått med sig fel matkassar, rika människors matkassar. Det visar sig också att barnens mp3 spelare är en miniräknare som pappa Richard har tejpat hörlurar på. Barnen börjar undersöka varför dom är fattiga och trots humorn och den skruvade berättelsen så är det inte ett helt ovanligt tema i tecknade amerikanska barnserier. I bakgrund av den ekonomiska krisen är det lätt att tänka sig att det är något som bekymrar många amerikanska barn.

 

Precis som Al Bundy och Homer Simpson har antihjältarna gjort sitt intåg bland barnprogrammen och som bibliotekarie är det förstås intressant och relevant. Som pedagog kan det vara en intressant ingång till att diskutera samhällsfrågor och för att faktiskt ta upp barnfrågor.

 

För att barn och unga ska kunna utveckla en demokratisk kompetens så måste det finnas en ingångspunkt i barn och ungdomsfrågor och dessa speglas i populärkulturen. Om man ska lära sig demokratins spelregler så måste man från skolan knyta an till både ett reellt inflytande i skolan men också lyfta typiska ungdomsfrågor och det kan man göra med hjälp av litteraturen och den människa vars jobb det faktiskt är att hålla koll på den. Bibliotekarien dvs.

 

Barn har sin egen kultur och sina egna behov, men ofta bestämmer de inte själva över sin egen kulturkonsumtion. Bibliotekets uppgift är att göra kulturen tillgänglig för alla, i första hand med böcker, men även med andra medier. I den uppgiften ingår en viss omvärldsbevakning och som barnbibliotekarie måste man hela tidens ha ett barns perspektiv på barnkulturen som helhet.

 

Annars blir man snabbt omodern.

 

Detta är något som jag tycker att pedagogerna borde vara duktigare på att utnyttja.