Precis som alla andra sunt fungerade barn så är mina egna totalt ointresserade av sina föräldrars intressen, särskilt då det gäller historieintresset. Sonen ifrågasätter svårighetsgraden i att få universitetspoäng i forntida historia när man själv upplevt den och ifrågasätter nyttan i att veta att stenåldersbarnen åt råa inälvor för att få i sig tillräckligt med vitaminer (det är ett återkommande argument för att motivera min matlagning, det fungerar inte). Själv så älskar jag historia och tycker det är viktigt. Jag läste historia på universitetet på sent 90-tal på universitetet i Umeå och fortsatte med lite extrakurser, för mitt eget höga nöjes skull, när jag läste bibliotek och informationsvetenskap 2012. Detta har gett mig lite av en unik syn på källkritik. Om jag skulle drista mig till att beskriva händelseutvecklingen och synen på källkritik (och information) under det senaste decenniet så är det här det närmaste jag kommer:

Galet

Nu behöver det inte vara galet som i ”vansinnigt”, det kan lika gärna vara galet som när ungdomarna använder det positivt som i det var galet bra (lite osäker här då jag trots allt härstammar från stenåldern).

När man studerar en historisk källa så gäller kanske de grundläggande källkritiska kraven, man måste fråga sig om vem som ligger bakom texten, är källan tillförlitlig osv. men det som händer i samtiden är att vi blir överösta av källor. Galet fantastiskt. Det enorma informationsflödet förhindrar en ensidig syn, att vi tillexempel kan streama nyheter från  al-Jazira tycker jag är helt otroligt. Mer röster hörs, får tillåtelse att höras och vår världsbild vidgas. Den absolut största skillnaden på vår tid och historisk tid är att vi själva producerar informationen.

Men det sätter samtidigt större krav på källkritiken och hur man söker informationen. Jag kan som bibliotekarie erbjuda kurser i informationssökning, hur man använder digitala källor, ditt barns intigritet på nätet och i sociala medier och detta är något som vi är tvungna att lära våra barn om dom ska ha en chans att överleva i den digitala djungeln.

Ni märker kanske att jag inte är så gammal då jag inte tycker att allt var bättre förr? Många förfasas såklart över informationsålderns baksida men som den danska poeten Tove Ditlevsen lär ha sagt, många är aldrig riktigt jämnåriga med sig själva. Kan man handskas med de nya tiderna så tror jag att det är början på en intellektuell och kulturell guldålder, dessutom så är det så jag tjänar mitt levebröd, så jag slipper jaga älg för brödfödan och servera , förvisso vitaminrika, inälvor till mina barn.