Det var v 42 och internationella kod-veckan. Fröken har under lång till haft programmering som mål med klassen och nu var det dags! Gissa om barnen spärrade upp ögonen när de fick reda på att matematikundervisningen under veckan till stor del skulle handla om programmering=)

Vi är ju som ni tidigare kanske vet om ganska digitala i vår klass, men i samband med att jag släppte nyheten om att vi skulle koda tog jag fram linjerade papper, bad barnen hämta blyertspennan och sudd för nu skulle vi börja programmera – analogt=) Instruktionen skrev jag självklart på whiteboarden och det roliga, och ganska slående för vår klass var ju att utöver att barnen hämtade det de skulle började de också prata högt med varandra, någon gick på toaletten, och andra hämtade andra saker osv…

Vi provade igen och jag skrev upp nya instruktioner såsom; ställ dig upp, peka på din näsa, hoppa 10 ggr, stop, sitt ner och även detta blev svårt men oj så vi skrattade!

Nu var det dags för eleverna att skriva sina egna koder till sin närmaste bordskamrat – hej och hååååå nu blev det mycket tydligt att instruktioner inte är lätt alls, frustrerande och jobbigt när de inte blev exakta och överdrifterna var många såsom spring runt skolan 459 gånger etc…men men, vi utvärderade, prövade och omprövade och sedan var det dags för att låta kompisen styras av den andres instruktion/kod. Det var en underbar syn!!!


  

//Ninna Kristiansen, Sofiehemsskolan år 3