Under många år har vi vuxna på fritids, funderat över hur man ska kunna vara ett stöd för elever i övergången från lågstadiet till mellanstadiet. Vi har sett hur speciellt elever i åk:4 har svårt att komma på något att göra på sina raster. Det inte funnits så mycket att göra på lunchrasterna för de elever som inte är intresserade av fotboll, innebandy eller annan sport. En del elever har försökt att hitta sin plats genom att gå runt och störa andra. Eftersom antalet vuxna på mellanstadiet som har rastvakt, är färre än vad det är ibland de yngre eleverna ( fritidspersonal har funnits i FSK-åk:3 ) så har det varit svårt att kunna räcka till över allt. Från förskoleklass upp till trean har de ju haft flera vuxna runt dem som hjälpt dem i konflikter och även kunnat avstyra bråk.

Rastaktiviteter som i starten begränsats till tisdag och onsdag, ( de är för övrigt de dagar som de inte har tillgång till ÖG) är till för att och ge dem ett roligt ute rast alternativ och skapa nya kontakter elever emellan. De som har svårt att komma på något att göra på rasten ska veta att det finns förslag hos oss och att de även kan påverka utbudet själva genom att komma med egna idéer. I korridoren finns det en förslagslåda där de kan lägga ner sina förslag. Vi har gett dem möjlighet att betygsätta aktiviten för dagen, genom att lägga i en träbricka i tre olikfärgade burkar. På så sätt har vi fått en snabb respons.

  • Grönt – om de gillat aktiviten.
  • Gult- om den varit, så där.
  • Rött- om den var tråkig.

Hitintills har vi bara fått rosor och beröm från både vuxna och elever. Det känns uppmuntrande. Vi hoppas på att med hjälp från eleverna kunna utveckla och förbättra utbudet på aktiviteterna och att de ska hitta nya vänner att umgås med. Vi hoppas och tror att det kommer att bidra till att utanförskap och mobbing ska minska, helst avta helt. Det är vår vision.
Det viktigast av allt och det som gjort det möjligt att starta ” rastaktiviterna” , är att vår rektor gett oss tid till planering och utförande. Att det varit prioriterat.

Dagny & Therese, Hörnefors centralskola