Vetenskapsrådet är den största forskningsfinansiären i Sverige. De senaste sju åren har det varit ett krav att de forskare som blir finansierade via dem måste göra forskningsresultaten gratis på internet.

Det handlar alltså om open access och forskare kan både arkivera artiklar i en open access databas eller publicera dem direkt via open access publikationer.

http://vr.se/forskningsfinansiering/sokabidrag/forutsattningarforansokningarochbidrag/openaccess.4.1d4cbbbb11a00d342b0800021800.html

 

Så fantastiskt att man ser värdet i att ”ge bort något gratis”, påminner mig lite om min egen arbetsplats biblioteket. Det är mycket som talar för att open access och folkbiblioteken är en ”perfect match”

Media och informationskunskap har blivit en naturligare del på biblioteken. Både skolungdomar såväl som studenter och pedagoger behöver höja sin informationskompetens, få kunskap om den vetenskapliga processen och söksystem och informationsvärdering.

Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning. Det finns så mycket att säga, både om forskningen, hur den publiceras och hur den förmedlas i media.

Så det är därför att det talas så mycket om open acces på ditt bibliotek. Eller gör det?

Jag kom först i kontakt med open access när jag studerade i början av 2000-talet. Det är alltså 17 år sedan. Debatten kring att dela kultur och vetenskap (fast vi var mest intresserade av dataspel till en början) fanns tidigt i internets barndom.

Kommer ni ihåg när vi surfade på nätet? Nu söker vi på nätet. Vad undrade du, ska jag YAHOO:a det åt dig? Mycket har hänt. Så länge sedan är det.

Fildelning, som faktiskt delvis var en reaktion på att företagen inte utnyttjade de digitala möjligheterna började redan på 80-talet. Själv cyklade jag en gång från Rentjärn till Malå (ca en och en halv mil) för att kopiera en 3.5 diskett. Avståndet det tog för ”Simon the sorcerer ” att färdas den sträckan fick dåtidens modem med 0,0096 Mbit/s kännas som rena science fiction.

Innan piratebay fanns napster, Dc++ kazaa och audiogalaxy som alla lärde mig begrepp som metadata, open access semantiska enheter och var säkert en inkörsport till grövre katalogiseringsregler, allt relevant för biblioteket i nutiden.

Både kulturellt och i den vetenskapliga världen är det inga nyheter med open access. Redan 2002 när den ryskjudiska matematikern Grisja Perelman använde sig av arXiv och laddade upp sina första bevis på Poincarés förmodan (samt vägrade ta emot Milleniepriset eftersom han tyckte att han byggt allt för mycket på en annan forskares arbete) gick det som en ideologisk rysning genom kroppen på oss som , kanske lite naivt, såg internet som vår generations räddning.

 

Vad händer på folkbiblioteken kring open access då? Tja, det dyker upp en hel del projekt som tydligt riktar sig mot utbildning och forskning. För ca 10 år sedan hade man ett fantastiskt projekt i Malmö kallat IDA (Information-delaktighet-arbete) där man fokuserade på en vuxen målgrupp och lärande, det är fortfarande igång på något sätt och har blivit lite stilbildande för hur man jobbar med nyanlända. Annars är det mer vanligt att universitetsbiblioteket jobbar med detta. Jag känner till ett project som heter Towards Quality-Controlled OA Monographs in Sweden som vill främja både en förbättrad kvalitetskontroll och en ökad open access-utgivning av svenska vetenskapliga monografier.

Tänk om man kunde korsbefrukta dom båda? Ett tydligt projekt som riktade in sig mot utbildning och forskning och informationskompetens riktat mot vuxna både studerande och icke studerande?

Kanske med MOOC:ar , gratis onlinekurser utan antagningskrav så att alla kan vara med, tillgängliga både i hemmet och på biblioteket så man slipper cykla så jäkla långt.

En dröm som jag hade redan i början av 2000-talet och som jag hoppas ska slå in när som helst även här i närområdet.