The Hoax of the Twentieth Century är en bok från slutet av 70-talet där man argumenterar för att förintelsen aldrig ägt rum. Den motsägs av princip alla andra forskare på området.

Argument mot att köpa in den här boken är kanske uppenbara. Det finns alltid ett moraliskt dilemma då det gäller spridande av den här typen av information. I vissa länder kan det strida mot lagen och man måste på ett bibliotek alltid avväga kostnad, lagrings samt andra praktiska frågor. Utgår man från att det är ett större bibliotek får man hoppas att det finns en rätt så stor hylla med litteratur om andra världskriget och att själva kostnaden för boken inte är något större problem. Det största argumentet jag kan hitta mot att ta in just den här boken är väl kanske att den inte innehåller särskilt relevanta fakta plus att man kanske inte har resurser att motarbeta de negativa konsekvenserna boken skulle kunna få. Som historieintresserad bibliotekarie ser jag dock möjligheterna till att både bemöta kritik och diskutera hur man ser på olika källor.

 

Jag kom i kontakt med ”the Hoax of the Twentieth Century” när jag läste historia på universitetet för ca 10år sedan. Min studiekamrat, som var djupt troende buddist och därför också vegetarian, bjöd mig på min första falaffel. Kanske är det fallafeln som påverkat den psykologiska inlärningsprocessen eller så är det bara mitt intresse för böcker som gör att jag (med viss reservation för minnets begränsningar) kommer ihåg hans dilemma då det gällde att få tag i boken för något arbete vi skulle göra. Antagligen hade vi alla fått en liknande uppgift så den kan ha varit utlånad men en snabb koll på universitetsbiblioteket visar att den inte finns där för utlåning. En snabb sökning hemma på datorn på Stockholms stadsbiblioteks hemsida visar att den inte finns där heller. Dock genererar sökorden länkar till böcker som ”Art and propaganda in the twentieth century” där den boken diskuteras och vad man med titeln (och allmänt sunt förnuft) kan anta motsägs.

Nu hade jag en liten pedagogisk tanke med att ta läsaren tillbaka till min första fallafell för när jag nu 10 år senare gör en sökning på Google så tar det exakt 0.24 sekunder innan jag hittat boken som pdf fil (jag stavade dessutom titeln fel).

 

Tillgängligheten är relevant i sammanhanget. Jag hade faktiskt inte, i min naivitet, trott att boken såldes på respekterade bokhandlare med beskrivande text som inte har någon som helst kritik inbakad i den. På Amazon.com (som för övrigt måste anses som en av världens största boklådor) kan man läsa (min översättning):

 

”Professor AR Butz var den första (och hittills enda) författare att behandla hela förintelse maskineriet från ett revisionistiskt perspektiv, i ett exakt vetenskapligt sätt. Denna bok uppvisar med överväldigande kraft de historiska och logiska argument som revisionisterna hade samlat på sig under 70-talet. Denna nya utgåva levereras med flera tillskott och ny information.”

 

Även detta tycker jag är viktigt att tänka på när man ska ta ställning när man ska planera inköp av den här sorten. Den nya tiden gör att man har en konkurrent då det gäller fri information som man inte hade förr. När man frågar sig om man ska ta in den här typen av böcker så tycker jag att man gör ett stort ställningstagande genom att inte göra det. Om man nu ,som jag, ser biblioteken som en fristad för fri information som ska vara fri från censur så motsäger man såklart den bilden om man väljer att inte ta in den typen av böcker. Man mister ett tillfälle att bemöta just den här typen av argumentation och konsekvensen blir att ungdomar förlitar sig mer på det som florerar på internet och där blir den här typen av sanningar ofta inte motsagda.

 

Ett argument mot att ta emot den här typen av litteratur skulle kunna vara att det ställs väldigt höga krav på bibliotekarien. Om man nu inte läst historia eller saknar intresse kanske man inte kan bemöta den här typen av böcker. Jag skulle vilja hävda att det absolut inte är så. Med en snabb koll i ” the Hoax of the Twentieth Century” så ser man att det rör sig om samma sorts argument som när man ifrågasätter månlandningen eller som man använder i diverse konspirationsteorier kring 9/11. Många av de fakta som presenteras är rena stolligheter men kan vara svåra att på rak hand argumentera emot om man nu inte är bekant med stålstommars smältningspunkt eller hur Amerikanska flaggor uppför sig i tyngdlöshet, men det spelar egentligen ingen roll. Argumenten är alla uppbyggda efter indicier som kan vara intressanta i sig men så på aldrig något sätt upphäver den (ofta) gigantiska empiriska data som hävdar motsatsen.

Det är med sådan kunskap, samt ett källkritiskt tänkande, som bibliotekarien bör hitta sitt sammanhang.

 

Om man skulle vilja jobba med den här boken praktiskt i skolan så skulle den vara ett ypperligt exempel på vad som är fel med den här typen av argumentation.

Men även om man nu återknyter till bokens beskrivning på Amazon så finns det en större folkbildande uppgift nu i och med det källkritiska problemen som uppstår i vårt nya informationssamhälle. Det kanske är ett exempel på hur skola och bibliotek skulle kunna jobba tillsammans kring både hur information sprid på nätet, källkritik i allmänhet samt demokrati och rättvisefrågor?