Älskar du att fota dina barn eller dina snyggt arrangerade måltider på Instagram? Har du just lärt dig konsten att ta snygga selfies med din nyinköpta selfiepinne? Håller du på att marknadsföra dig själv på LinkedIn, Twitter eller i något annat forum?

Enligt Alexander Bard är du helt ute, individualismen kommer att dö ut. Att göra saker på internet som bara gynnar dig själv är omodernt och tråkigt – det är enbart en digital underklass som kommer att ägna sig åt detta i framtiden. Det blir för många av samma sort – ”alla kan inte stå på scenen för då kommer det inte att finnas någon publik” menar Bard.

Det vi ägnar oss åt hela tiden är någon sorts självförbättringskultur som till slut kommer att förgöra oss. Det blir som en egodriven tävling – en fejkad tillvaro, en jakt på lycka där vi jämför oss med andras ”highlights”.

Alexander Bard vill befria oss från denna kommersiellt styrda star culture där vi tävlar mot varandra. Vi borde ompröva våra liv helt enkelt. Det riktigt intressanta med framtiden, menar Alexander Bard, är hur vi människor förändras. Bard ser en växande trend i något som kallas participatorisk kultur  – en spännande ”lekplats” i den fysiska världen för dagens 23-åringar. De ser, till skillnad från sina föräldrar, den fysiska världen som sekundär och den digitala som primär. Det blir en förskjutning i våra värderingar helt enkelt. Nyckeln i den participatoriska kulturen är det gemensamma kreativa skapandet samt möjligheten att påverka innehåll och form. Dessa 23-åringar är den digitala överklassen, de är divider istället för individer. De är besatta av nätverkande, ”de vill bygga svärmar och de kommer att bli framtidens makthavare” enligt Bard. Gruppen blir det magiska!

Det kan handla en samling människor som bidrar med sina unika kompetenser i ett gemensamt projekt. Den gemensamma nämnaren är att de är nyfikna och vill prova nya idéer och lära sig av varandra. Det är därför Facebook kommer att överleva, tror Bard, eftersom Facebooks idé delvis bygger på grupper och gemensamma idéer. Lyssna på Mattias Ribbings podcast där Alexander Bard berättar mer om den participatoriska kulturen, synteister och konceptet/rörelsen Burning Man här. Alla är välkomna i denna samverkanskultur!

Fokus på samarbete alltså. Våra barn och ungdomar är redan en del av denna delakultur på internet. De skapar tillsammans, bygger världar i Minecraft, spelar onlinespel, nätverkar globalt och bygger vidare på idéer som någon annan har initierat. De lever i en värld där detta tankesätt är helt naturligt, alla rör sig i den digitala världen och de kliver sedan iväg och skapar events i den fysiska världen. Men hur ska vi möta denna utveckling i skolans värld?

Skolan tar inte vara på individers olika kompetenser tycker jag. Det finns väldigt liten möjlighet att låta elever lära av varandra utifrån egna initiativ. Det formella lärandet är i centrum och det informella lärandet ges inte mycket utrymme. Lärare förväntas vara de enda experterna och schemat bestämmer hur, var, med vem och när lärandet ska ske.

I skolan försöker vi hitta lösningar för att förhindra elever från att fuska på nationella prov… Vi stänger ner trådlösa nätverk, lärare får inte prata om eller använda proven efter själva provtillfället eftersom de är sekretessbelagda till 2026. Eleverna bedöms oftast individuellt och undervisningssituationerna skapas därefter. Flytta isär bänkarna – samarbete = fusk.

Det är inte konstigt att motivationen för skolarbete sjunker, att elever distraheras av spel och sociala medier under lektionstid, att den psykiska ohälsan ökar bland unga och att allt detta leder till att vi får sämre resultat i PISA-rapporter. Kraven på lärare höjs, Skolinspektionen stänger skolor som inte håller måttet, experter uttalar sig om skolans framtid i olika medier och larmrapporter avlöser varandra. Politiker har helt tappat bort skolfrågan. Alla skyller på alla. Vissa tycker att mobiler ska bannlysas andra tycker att vi ska använda tekniken ännu mer i klassrummet. Förvirringen är total. Skolan behöver förändras i grunden. Nu.

Skulle skolan kunna tillvarata Alexander Bards idéer? Vad skulle i sådana fall behöva förändras? Jag tror att skolan mycket väl skulle kunna vara en kreativ plats som bygger på ett gemensamt skapande med deltagare (elever, lärare och rektorer) som får vara med och påverka innehåll och form. Här är mina fem tips mot förändring:

  • Minska antalet ”ämnen”. Demokrati, kommunikation, teknik/matematik, naturvetenskap och kreativt skapande/makerkultur är mina förslag. Sedan kan man lägga till olika perspektiv; det historiska, det etiska, det internationella och miljöperspektivet – helt i enlighet med läroplanens första del.
  • Bjud in och samarbeta mer med aktörer utanför skolan. Låt de elever som kan parkour visa andra intresserade, låt några pensionärer baka tunnbröd tillsammans med en grupp elever, låt eleverna meka med sina mopeder i en verkstad, låt Crossing Boarders/Make equal hålla kurser om normkritik, låt eleverna som är intresserade av e-sport möta elever från andra skolor, besök mässor på Nolia, livesänd med appen Periscope om inte alla har möjlighet att följa med. Låt moppekurserna hållas i skolan, låt organisationer, politiker och företag möta eleverna i olika samverkansprojekt. Låt elever sitta med på kommunfullmäktige där det fattas beslut, låt elever ta hand om djur och växter.
  • Skapa autentiska sammanhang för lärande. Vad händer i samhället? Kan eleverna sälja brödet de har bakat eller kanske ordna loppis till förmån för välgörenhet? Kan eleverna ställa ut sina alster på ett café? Haka på events som anordnas utanför skolan (littfest, filmfestival, bokrea, musikarrangemang, modevecka, medeltidsvecka, kulturfestivaler etc.)
  • Förbered eleverna för det samhälle som väntar. Bjud in framtidsanalytiker, kändisar och företag – berätta om nya innovationer, låt elever vara med och ge synpunkter, låt gymnasieelever möta grundskoleelever i olika projekt låt elever delta i ”start up” företag, följ den digitala utvecklingen, delta i positiva challenges, köp in 3D-skrivare och låt människor göra beställningar på egentillverkade produkter av skolan, samarbeta med Umeå Universitet.
  • Låt lärare få fördjupa sig i det de är mest intresserade av. Lyssna på Kairos Futures förslag kring framtidens lärarroller! Låt TED-talks vara ett givet inslag i lärarvardagen. Bjud på frukost och visa morgonteve!

Självklart finns redan positiva exempel där den participatoriska kulturen finns representerad. Här är några av dem:

Finns viljan så finns möjligheten att förändra! Sharing is caring!

Eget foto.