Ja…i att undervisa, att få vara med och se styrkor och outnyttjade egenskaper få blomma ut i värme och samförstånd i lärandet #tillsammans!

Det är inte många gånger per vecka som jag får möjlighet att på allvar kunna ta ett steg tillbaka en längre tid och bara insupa det fantastiska som sker inne i vårt rätt så begränsade och trånga klassrum, men igår..då var det magiskt!

I över en timme per halvklassgrupp fick jag beskåda, njuta av och inspireras av det som står i syftet för svenskämnet i vår läroplan, nämligen detta:

”Undervisningen i ämnet svenska ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper i och om svenska språket. Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt tal- och skriftspråk så att de får tilltro till sin språkförmåga och kan uttrycka sig i olika sammanhang och för skilda syften. Det innebär att eleverna genom undervisningen ska ges möjlighet att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära.”
”Eleverna ska även stimuleras till att uttrycka sig genom olika estetiska uttrycksformer.”
”I mötet med olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden.”
”Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla sina kunskaper om svenska språket, dess normer, uppbyggnad, historia och utveckling samt om hur språkbruk varierar beroende på sociala sammanhang och medier.”

”På så sätt ska undervisningen bidra till att stärka elevernas medvetenhet om och tilltro till den egna språkliga och kommunikativa förmågan.”



  
  
 Här skapas 12 olika berättelser, scenerna byggs upp och fotas och vi följer kunskapskravets disposition: en tydlig början, handling och slut. detta blir mycket konkret när barnen får bygga upp 3 scener, en med en början, en med mitten och slutligen en scen för avslutning.

Under nästa vecka kommer vi att skriva ner dessa historier och jag längtar verkligen efter att få visa er resultatet.

Efter en timme var barnen rätt så slut…det fanns tid över att läsa i deras böcker, som de vanligtvis brukar bli glada över att få göra…men vi skrattade när vi insåg att ingen kunde hitta koncentrationen till att läsa…huvudet var inte redo för ytterligare en berättelse…några undrade om de fick välja stillhet och avslappning istället och andra ville rita..och jag…jag bara fortsatte att mysa…

Lyllo mig!