På gymnasiet, där jag arbetar, är det väldigt många ämnesspecialister och vi arbetar knutna till våra speciella program där vi antagligen har en programkultur som vi inte är helt medvetna om. Att dela med sig och få inblick i varandras ämnen och kulturer borde vara mer vanligt förekommande än det är. I år undervisar jag i kursen Estetisk kommunikation tillsammans med dansläraren Sari Åkerdal och vår grupp består till hälften av danselever och medieelever. Vi ska försöka lägga upp kursen så att eleverna får ta del av och pröva flera estetiska uttryck. Så småningom ska de framföra ett verk på scen för en publik.
Vid två tvåtimmarspass har Sari haft hela gruppen i danssalen och jobbat med kroppen i förhållande till rummet, ytan , varandra, rörelse och riktningar. Eleverna har fått möta varandra med blickar, ta på varandra, ta plats och samarbeta. De har speglat varandra, litat på varandra och rört sig inför varandra. De har fått jobba med hållning, balans och respekt. Jag har deltagit i vissa övningar men för övrigt observerat. Jag har också rörts till tårar.
Kroppen, detta skydd och fängelse, denna anledning till ångest och rädsla, men också källa till glädje. Tänk så hämmade många är och så livrädda vi kan vara för att släppa kontrollen och släppa fram oss själva. När eleverna i par fick turas om att leda varandra, den ene blundande, tryggt omsluten av den andre som såg och som fick kryssa fram försiktigt genom högen av alla andra par som skulle röra sig kors och tvärs igenom salen i runda svängar. Det var en magisk syn; hur sårbara de var, de som inte såg och hur ansvarfulla och försiktiga ledarna var. En bild av kontakt och trygghet långt bort från det eviga stirrandet på mobil och dator. Jag kände ögonen tåras.
Alla ungdomar borde få jobba med dans och rörelse för kontakt, respekt, självkänsla och trygghet. Nästa steg kan vara självförverkligande, kreativitet och glädje. Tänk om världens beslutsfattare fick börja sina konferenser med ett par timmar med en dans- eller teaterpedagog! Man pratar idag om att införa mer mattelektioner i grundskolan men det är jag emot; mer dans, drama, teater och kreativitet.
