Wow! Mitt första inlägg på pedagog Västerbotten… Känns lite skrämmande, jag är ju bara en helt vanlig SO-fröken på högstadiet som en dag bestämde sig för att kasta sig ut i den digitala djungeln. Jag var rätt trött på min undervisning och mig själv som pedagog (efter 18 år vid årorna) och ville få lite inspiration för en rejäl nytändning.   Jag läste lärarbloggar, läste forskning, om ”the big 5”, kollade in det flippade klassrummet, skaffade Twitter, dök ner i Youtube… för att bara nämna några saker.

Jag kände mig rätt ensam i mitt sökande, och därför var det med oerhörd förtjusning som jag upptäckte det utvidgade kollegiet. Det finns ju massor med lärare ”därute” som jobbar digitalt på en massa olika sätt och som gärna delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter till den som är intresserad. Sharing is caring var ett uttryck som jag snabbt insåg värdet av!

Till slut kom jag till ett akutläge där mina ögon blödde, min hjärna kändes som att den hade tarmvred, min nacke och mina axlar grät och skrek, och då insåg  jag att jag faktiskt inte kunde göra allt på en gång. För att citera en ”gammal” rektor som ville trösta oss när Lpo -11 kom: Hur äter man en elefant? Jo, små bitar i taget, man kan inte svälja hela på en gång! Så,  jag bestämde mig för att snickra ihop en blogg som jag kunde använda i undervisningen.

Det kom att ändra kurs på hela min undervisning! Bloggen är verktyget som gör det möjligt för mig som pedagog att kunna jobba med formativ undervisning och kognitivt utmanande uppgifter i klassrummet. I kombination med andra digitala verktyg kan jag jobba språkutvecklande också på ett helt annat sätt än tidigare. För att inte tala om elevernas digitala kompetensutveckling! Det är väl en del sådant som jag tänker skriva lite om här, tänker jag.

För det är ju faktiskt så att: sharing is caring! 😉

Ha det gott! /SO-fröken Marie