Wow! Mitt första inlägg pÃ¥ pedagog Västerbotten… Känns lite skrämmande, jag är ju bara en helt vanlig SO-fröken pÃ¥ högstadiet som en dag bestämde sig för att kasta sig ut i den digitala djungeln. Jag var rätt trött pÃ¥ min undervisning och mig själv som pedagog (efter 18 Ã¥r vid Ã¥rorna) och ville fÃ¥ lite inspiration för en rejäl nytändning.  Jag läste lärarbloggar, läste forskning, om ”the big 5”, kollade in det flippade klassrummet, skaffade Twitter, dök ner i Youtube… för att bara nämna nÃ¥gra saker.
Jag kände mig rätt ensam i mitt sökande, och därför var det med oerhörd förtjusning som jag upptäckte det utvidgade kollegiet. Det finns ju massor med lärare ”därute” som jobbar digitalt pÃ¥ en massa olika sätt och som gärna delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter till den som är intresserad. Sharing is caring var ett uttryck som jag snabbt insÃ¥g värdet av!
Till slut kom jag till ett akutläge där mina ögon blödde, min hjärna kändes som att den hade tarmvred, min nacke och mina axlar grät och skrek, och dÃ¥ insÃ¥g  jag att jag faktiskt inte kunde göra allt pÃ¥ en gÃ¥ng. För att citera en ”gammal” rektor som ville trösta oss när Lpo -11 kom: Hur äter man en elefant? Jo, smÃ¥ bitar i taget, man kan inte svälja hela pÃ¥ en gÃ¥ng! SÃ¥,  jag bestämde mig för att snickra ihop en blogg som jag kunde använda i undervisningen.
Det kom att ändra kurs på hela min undervisning! Bloggen är verktyget som gör det möjligt för mig som pedagog att kunna jobba med formativ undervisning och kognitivt utmanande uppgifter i klassrummet. I kombination med andra digitala verktyg kan jag jobba språkutvecklande också på ett helt annat sätt än tidigare. För att inte tala om elevernas digitala kompetensutveckling! Det är väl en del sådant som jag tänker skriva lite om här, tänker jag.
För det är ju faktiskt så att: sharing is caring! 😉
Ha det gott! /SO-fröken Marie
